7 råd till dig som är orolig för svensk demokrati

Valdagen närmar sig. Vi är många som är oroliga, trötta och desorienterade efter fyra år av rasism, nedmontering av demokratin och en skrämmande faktaresistens.

Vi vet att Tidö 2.0 skulle innebära barnfängelser, hejdå till public service och fortsatt likgiltighet inför det växande klimathotet. Med Åkesson som statsminister kan vi vänta oss samma dystra utveckling: fortsatta skattesänkningar för Sveriges rikaste, hyreschock för oss andra och dyra mediciner för alla landets sjuka.

Men demokratikrisen går djupare än högern.

Beslutsfattare har tagit vårt land i en rasistisk och auktoritär riktning länge oavsett regering. Stram migration och skärpta straff är numera grundpelare även för Socialdemokraterna. Nyligen röstade de genom apartheidlagen där bristande vandel blir grund för utvisning. Och när Tidöregeringen nu backat om att låsa in 13-åringar landade de istället i Socialdemokraternas förslag: låsa in 14-åringar.

Valet i september kan alltså mycket väl resultera i ett nytt januariavtal där Socialdemokraterna fortsätter driva igenom högerpolitik. Eller Jimmie Åkesson som statsminister med sina Trumpfasoner.

Vi står därmed inför en stor utmaning: Oavsett vem som sitter vid regeringsmakten behöver vi blåsa nytt liv i svensk demokrati. Det kan inte vänta till nästa val. Och det hänger på dig och mig.

Vill du vara med och bygga upp ett samhälle som på sikt kan stärka demokrati och solidaritet igen? Här är sju råd för hur vi kan agera efter valet.

Tillåt dig att känna efter

Det kan verka futtigt att börja med att blicka inåt. Men när valresultatet börjar trilla in har vi inte råd med varken apati över en ny socialdemokratisk mittenregering, eller utbredd desorientering och utmattning över fyra år till med SD-styre.

Förmågan att bearbeta nuläget är därför en strategisk tillgång.

Inte alla är sugna på att känna efter, så är det. Men om du inte låter dig själv pausa och ta in situationens allvar blir det svårare att tänka klart. Och att tänka klart är precis vad du behöver göra när eftervalsdammet lagt sig och regeringsförhandlingarna börjar.

Har du svårt att känna efter på egen hand? Prata med en vän och gå igenom era orosmoment tillsammans. Det kan kännas ovant att höra av sig om en sådan sak, men sannolikt känner din vän också ett behov av att prata om valresultatet.

Grilla en korv

När misstro gror i ett samhälle är vi enklare att splittra. Det kan en auktoritär ledare ha stor nytta av, och därför vinner figurer som Donald Trump och Jimmie Åkesson på att skapa misstänksamhet genom hat, som rasism och transfobi.

Därför är tillit ett av våra viktigaste verktyg för att skydda demokratin. Den politiska teoretikern Hannah Arendt skriver i sin bok “The Origins of Totalitarianism” att ensamhet är en nyckelingrediens för hur fascism får fäste. Faran ligger i att bli socialt isolerad: när ditt tänkande blir avskilt från andras runt omkring dig börjar du misstro andras intentioner.

Tyvärr bidrar ofta makthavare till att sådan misstro får fäste. Det kanske mest brännande exemplet är Tidö-lagstiftningen som tvingar myndighetspersonal att ange papperslösa till polisen. Men det är också något som sker långsamt över tid.

Som när vice statsminister Ebba Busch (KD) gör rasistiska utspel om att Sverige måste “hålla packet borta” och Ida Karkiainen (S) säger att vi har en “integrationsskuld”, och bygger upp ett “vi och dem”-tänk.

Eller när statsminister Ulf Kristersson (M) gång på gång anklagar journalister för inkompetens och Jimmie Åkesson kallar granskningar av SD för “påverkansoperation”, och sår misstro till media och public service.

Alla dessa attacker riskerar till slut att skapa ett samhälle där folk inte litar på varken sina egna grannar eller myndigheterna man är beroende av.

Men det finns också ett tydligt motgift mot misstro, nämligen tillit. Och du behöver kunna förlita dig både på ditt eget omdöme i oroliga tider – och på omdömet hos människorna runt omkring dig. Så vi måste bryta isoleringen. Att bygga relationer till folk i din omgivning är därför en kraftfull motståndshandling.

I USA har gränspolisen ICE:s jakt på papperslösa präglats av brutalt våld men också synliggjort hur vanliga butiksägare och förbipasserande lyckats stoppa rena kidnappningar. I nyhetsflödet har vi kunnat se människor blåsa i visselpipor och hela grannskap sluta upp för att mota bort ICE-bilar. Det har varit en uppvisning i fantastisk tillit mellan medmänniskor som inte nödvändigtvis känner varandra. Något vi kan behöva även här när polisiärt våld trappas upp mot papperslösa svenskar, vilket SD redan satt på önskelistan.

Så vad kan du göra för att minska isoleringen där du bor, och bli en person att räkna med när vi behöver stå upp för våra rättigheter ihop?

Första steget är att prata i trapphuset och hälsa i matbutiken. Helt enkelt, att bidra till nätet av relationer i ett område. Om du ser en granne imorgon, vad sägs om att fråga hur läget är? Och sen frågar du igen nästa gång ni ses!

Nästa steg kan vara att samla en grupp som du vill bygga sådana tillitsfulla relationer med. Inte nödvändigtvis för att prata om den politiska utvecklingen. Vad sägs om en korvgrillning med grannarna för att lära känna varandra och prata om vad som behöver fixas i området?

Genom att bygga relationer skapar vi fotfäste för varandra i vardagen. Det gör att vi blir svårare att splittra när kriser uppstår runt omkring oss och systemet tycks skaka i grunden.

Gör inte allt

Oavsett vem som vinner valet kan vi räkna med att mötas av bedrövliga nyheter och fortsatt auktoritär politik de kommande fyra åren. Det kommer ofta att kännas skrämmande, överväldigande och maktlöst.

Det är viktigare än någonsin att du inte låter den här överväldigande känslan kortsluta ditt engagemang.

Samtidigt är det viktigt att du inte heller slits med i den intensiva känslan av att det är “nu eller aldrig”. För sanningen är att om du skulle reagera på varje bedrövligt förslag från den kommande regeringen, då skulle du aldrig hinna pusta ut (och du skulle inte vara särskilt effektiv heller).

Det kan vara svårt att svälja att vi inte kan agera mot varje aspekt av den här skiten.

Men att acceptera det är också att acceptera att du är mänsklig – en människa mitt i en upptrappning av auktoritär politik. Att behandla dig själv som en helt vanlig person, med mänskliga behov, är vad som krävs för att orka stå upp för vad du tror på både idag och imorgon.

All samhällsförändring är skapad av vanliga människor! Och de som åstadkommit storslagna saker är de vars ork inte brann upp längs vägen.

Du kan göra något. Men bara om du inte försöker göra allt.

Därför kommer du behöva hitta ditt fokus, om du inte redan gjort det. Och nu är det dags för några råd om vad du kan göra den kommande tiden.

Hitta din väg

Det är viktigt att inte lägga all din energi på att reagera i ilska: ännu en demonstration, ännu ett inlägg på sociala medier. Det kan vara bra för att avreagera sig, samla energi eller mobilisera nya människor. Men känslan av att ha gjort något kan också bli en fälla som gör att man stannar där. Ser du organisationer eller grupper som förlitar sig enbart på dessa taktiker, utan att ha en idé om nästa steg, är det läge att titta någon annanstans. Det finns mer produktiva sätt att engagera sig.

Motstånd börjar ofta smått och bygger förutsättningar för det som kommer sen: en rörelse eller förändring som inte kan ignoreras. Vi har samlat olika slags effektivt motstånd i fem kategorier som alla är en del av den resan. Och vi hoppas att någon av de här kategorierna får dig att känna: det här skulle passa mig!

Skapa stödsystem.

Du kan hjälpa till att minimera skada och skydda utsatta grupper. Initiativ som Ingen människa är illegal, som hjälper papperslösa personer hitta bostad, är ett exempel på stödsystem. Ort till ort som organiserar hyresgäster och tar strid mot vräkningar och chockhöjda hyror är ett annat. Praktisk solidaritet i form av behovsdrivna insamlingar och soppkök är också en väg. Eller trygghetsinsatser som att organisera en nattvandring i samband med ett kvällsevent för hbtqi-personer, judar eller ett annat hotat community.

Oavsett vad du har att bidra med finns det någon som behöver just det. Har du ett extrarum? Låna ut det. Är du grym på matlagning? Hitta ett soppkök. Har du juridisk kunskap? Volontärarbeta med rättshjälp. Eller så är du den som samordnar: hittar resurser, matchar dem med behov och ser till att inget faller mellan stolarna.

Signalera motstånd.

Du kan ordna smarta synliga protester för att sända en viktig signal. Symbolisk olydnad, som när norrmän bar metallgem på jackan under Hitlers ockupation, när iranska kvinnor klippte av sitt hår efter att Mahsa Amini mördats av moralpolisen för att ha burit hijab på ”fel sätt”, eller när fotbollsspelaren Colin Kaepernick knäböjde under nationalsången i protest mot polisens dödande av svarta – alla tre började som enskilda gester och växte till rörelser som inte gick att ignorera. Sådana symboliska protester kan ge legitimitet åt olydnaden och lägga grunden för att fler ska våga ta steget till praktiskt motstånd.

Sätt käppar i hjulet.

Du kan delta i praktisk olydnad som hejdar förtryck och förstörelse. Starka exempel på denna form av motstånd är strejker och massvägran, men olydiga aktioner finns i många former. Du kan kedja fast dig vid ett träd för att stoppa en skogsskövling, men du kan också vägra att ange din papperslösa elev och mobilisera många andra att också låta bli – för angiverilagen blir verkningslös om folk vägrar ställa upp på den. Om du i ditt jobb får direktiv som du vet är fel, prata med en kollega du litar på. Sedan en till. Dokumentera vad som händer och kontakta facket. När människor vägrar samverka i stor skala är det en av de mäktigaste formerna av motstånd som finns.

Bygg det vi drömmer om.

Vi kan inte förändra samhället genom att enbart försvara oss – vi måste också förbereda och bygga framtiden vi vill se här och nu. Det handlar både om att skapa fungerande alternativ som visar att en annan värld är möjlig, och om att göra oss mer oberoende av det system vi vill förändra. Det är upp till dig och mig vad den förändringen blir: lokala välkomstkommittéer för nyanlända familjer? Folkkök så ingen går hungrig? Medborgarråd och kooperativa banker utan vinstintressen? Småskalig lokal energiproduktion och matodling? Vissa av dessa saker tar en eftermiddag att starta. Andra tar år. Gemensamt är att de bygger relationer och strukturer som ett starkare motstånd en dag kan vila på.

Skydda våra samhällsinstitutioner.

Många myndigheter är långt ifrån perfekta och vissa känns rent av överflödiga. Men vi har inte råd att förlora vare sig Försäkringskassan, Hemvärnet eller public service. Därför är det viktigt att värna om och uppskatta de som gör sitt bästa inuti systemet för att skydda dem från övertramp, sannolikt med sin anställning som insats. Vi behöver både tyst olydnad och larmande visselblåsare som synliggör missförhållanden. Det kan vara en socialsekreterare som vägrar verkställa en order, en militär eller jurist som använder systemets egna regler för att bromsa när medborgerliga rättigheter urholkas ovanifrån, en läkare som fortsätter ge vård till papperslösa, eller en journalist som vägrar låta politiken diktera vad hen rapporterar. Du kan använda din roll för att göra motstånd inifrån maskineriet och skydda de människor systemet är till för.

Detta är fem sätt att vara med och ta hand om demokratin i Sverige. Det är kanske inte självklart för dig idag vilken väg du vill ta. Det är inga konstigheter. Din väg kommer att dyka upp framför dig när du minst anar det och det går bra att prova dig fram i det lilla.

När tillräckligt många hittar sin väg och börjar röra sig längs den, då börjar saker förändras på riktigt. Då kan motståndet till slut bli för stort för att ignorera.

Ta plats – motverka självcensur

Låt inte beslutsfattarna få igenom sin auktoritära politik innan de ens försökt.

Det finns de som låter bli att ta politiska risker både inför och efter val. Man riskbedömer i förväg: vad kommer att vara tillåtet av kommande regering, vad kommer att vara accepterat? Och så anpassar man sig därefter – innan man ens uppmanats att göra det.

En medborgare som anpassar sig på det viset lär makten vad de kan göra, menar Timothy Snyder som forskat på motstånd mot auktoritära regimer.

Tänk dig en organisation som får statliga medel. Om den håller tyst om regeringens nedskärningar för att skydda sina egna anslag – vad händer då? Nedskärningarna fortsätter ändå. Organisationen klarar sig kanske lite längre, men förlorar till slut sina medel oavsett.

Och vad händer om en institution som vill behålla sin status som “neutral” låter bli att kritisera exempelvis ministrars samröre med våldsbejakande nazister? Det “neutrala” förskjuts i nazisternas riktning, naturligtvis. För det finns inget konstant neutralt – det finns bara vad vi accepterar som normalt.

Stå upp för dina värderingar så länge du har möjlighet och gör det aktivt och synligt. Genom att inte censurera och styra oss själva gör vi det svårare för auktoritära politiker att till sist censurera och styra oss.

När tillräckligt många hittar sin väg och börjar röra sig längs den, då börjar saker förändras på riktigt. Då kan motståndet till slut bli för stort för att ignorera.

Glöm inte vad du längtar efter

Ibland kommer det att kännas väldigt mörkt. Utvecklingen skenar i samma riktning som Trumps USA och ditt och dina vänners liv blir allt svårare att leva.

Kom då ihåg inte bara vad du kämpar emot, utan också vad du kämpar för.

Prata med dina vänner om hur du tycker samhället borde se ut, bortom den här skiten vi sitter i just nu. Hur vill du att livet ska kännas att leva? Vart ska resurserna gå? Vilka röster hörs i ett samhälle där du mår bra? Hur skulle du och dina vänner organisera och prioritera, om ni fick bestämma?

Om vi tappat bort våra drömmar och förhoppningar om framtiden, då har våra politiska motståndare redan vunnit.

Börja nu

Vi har nått det sista rådet.

Det är att ta nästa steg nu direkt.

Ställ dig frågan: vad är viktigast för mig att få med mig från den här texten in i min vardag? Hör av dig till någon i din närhet och diskutera de råd som resonerar mest med dig. Hur kan du omsätta dem i praktik?

Du kan börja redan nu. I det lilla. I det nära. Hemma, i ett klassrum, i en förening, i matbutiken eller i busskön.

För framtiden är redan här. Och den tillverkas nu och av oss.

Denna text är inspirerad av vår vän Daniel Hunters text ”10 ways to be prepared and grounded now that Trump has won”. Tack Daniel!